Flybaby

Fredagskvällen/natten blev så sjukt lyckad! Det kunde lätt ha blivit pannkaka, men allting löste sig så fint. Det som hände var att vi kom iväg lite sent hemifrån men vi hade ändå fint med tid. Bara det att Paris tåg verkar ha något form av samarbete med SL då tåget var en halvtimme försenat. Vi kom till restauragen 22.45 och köket stänger egentligen 22.30. Men det var iiiinga som helst problem. Kom igen, det är ju vi. Så nog fick vi vårat lammkött. Pierre hälsade oss välkomna genom att kommentera hur bruna vi var. YES! Värmen var förövrigt obeskrivlig. Eller, det var egentligen "bara" 28 grader men luftfuktigheten måste ha legat på 10000% eller någon sådant. Svettades som en gris, vilket Göken måste ha sett för han gav oss två drinkmenyer att fläkta oss med. Vet inte om man ska ta det som en fin gest eller en förolämpning...I vilket fall som helst satt vi där och åt, pimplade cola och tag varsin drink till efterrätt. Sanna tog en gammal favorit vattenmelonen och jag drack min favoritdrink mojito. Sockret, som alltid varit Pierres bästa vän, verkade dock ha glömts för hoola bandoola vad stark den var. Men god som vanligt!

Efter en mycket trevlig afton på LPI med förlust för Ghana (synd!) drog vi vidare till O'Sullivans för dans. Vi vandrade in, hälsade på ett par kompisar som var där. Hade inte träffat dem på ett tag så det blev massa kindpussar, kramar och skratt. Vi hälsade såklart även på Leo och senare James när han kom tillbaka från sin rast. Matthieu joinade oss och vi dansade hela natten lång. Iklädd högklackat kan jag meddela, sa ju att vi skulle ha det. James tyckte att vi var riktiga superheroes. Värmen var obeskrivlig, det bokstavligt talat rann om både mig och Sanna. Det var bra musik hela kvällen, väldigt blandad, och inte så överdrivet mycket folk så vi hade plats på dansgolvet. Jag bjöd mina vänner på lite Markoolio-dans. Varför inte kan jag tycka?

När vi skulle gå och säga hejdå till James utspelade sig en konversation som bara bevisar hur mycket vi är där. Vi klagar inte (skulle aldrig vilja gå till ett annat ställe) och de klagar inte heller. Jag säger bara att det bevisar vissa saker...

Jag: James?
James: Yes, love? (På sedvanligt brittiskt vis kallar han oss love numera)
Jag: We're leaving
James: Oh no, already? (Kan meddela att vi stannade till stängning...)
Sanna: Yes, time to go home
James: Okay. Well it was great to see you guys. You're coming tomorrow right?
Jag: I don't know, are we going tomorrow?
Sanna: I don't know
James: Of course you are, it's a given!!

Ja, nu är vi där väldigt ofta. Förr i tiden var vi där både fredag och lördag. Inte längre dock, men vi var det förr. Det var tider det, haha! Men vi älskar det där stället och James älskar oss! Blev även bjuden på Red Bull av den biffigaste vakten jag har sett i hela mitt liv. Han såg väl att jag höll på att dö av värmeslag där jag satt och fläktade mig med Sannas pass.

Bisous,