I know how it gets better than this

Har väl egentligen ingenting att blogga om egentligen. Har ett inlägg i huvudet men det ska jag skriva sen. När jag har tänk igenom det lite. Vill att det ska bli bra, riktigt bra. Ett sådant där inlägg man kan läsa igenom och känna stolthet. När man kan titta tillbaka och känna en slags tillfredsställelse över att man har skrivit det. Ja, jag vet, jag kommer inte få Nobelpris för något jag skriver i en obetydlig blogg men ni förstår vad jag menar. Hoppas jag. Annars känns det märkligt att ni läser det här just nu.

Jobbade idag som vanligt. Det var en bra dag, som de flesta dagar på arbetet. Däremot jobbar jag nu mig igenom mina dagar på Dynamis med en känsla av saknad. En saknad över någon som jag knappt ser där längre, en saknad över att jag nu känner av augusti. Känner att den där äckliga månaden närmar sig. Jag ska vara där i nästan 4 månader till och det känns nästan redan som jag har åkt tillbaka till Sverige. Jag vill inte känna så för det gör att jag inte riktigt kan njuta av att jag är där nu. Samtidigt känns det på något märkligt sätt bra. Då vet jag att jag verkligen har haft det roligt. Och jag kan säga som så att hade det bara varit för människorna och stället hade jag kunnat jobba som frukt- och grönsakspackare i resten av mitt liv. Jag vill stanna i Paris, det vill jag. Det kanske inte är möjligt på grund av otaliga anledningar men jag ska tillbaka, det är ett som är säkert. Jag ska bli rik, snuskigt rik. Eller kanske inte ens det, bara rik räcker också bra. Sen ska jag flytta hit. Det är min plan, det är mina framtidsutsikter. Det är det jag satsar på. För jag märkte nu, helgen pappa var här, att jag känner mig så mycket mer hemma i den här staden än vad jag gör i Stockholm. Missuppfatta mig rätt här. Jag älskar Stockholm, jag älskar mina vänner som finns där, och allt egentligen som har med den staden att göra. Men Paris ger mig en annan känsla. Jag känner mig hemma, jag känner att jag hör hemma här. Svensk må vara min nationalitet, men Sverige är inte mitt land.





Är inte så hungrig så drar i mig lite ris innan jag snörar på mig springskorna och drar mig ut på en liten runda. Det är fortfarande hyfsat ljust ute så det ska nog inte vara någon fara.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0