Flybaby

Jisses vad trött jag var igår, men roligt hade jag. Vi var, som Sanna skrev, hemma hos Sunshines vän Sunshine...logik? Ja det finns en väldigt bra men inget jag orkar ta nu. Deras vänner var riktigt sköna människor, speciellt en kille som pratade mest med mig och Sanna. Guillaume hette han. Han föreslog parterapi och choklad för oss. Kanske en hund också. Eller en kärleksweekend, för att få tillbaka gnistan. Skrattade så jag fick ont i magen. Hoppas vi träffar på dessa människor fler gånger. Hade riktigt trevligt. Roligast var nog när jag och Sanna körde vår lek mitt bland alla människor och Sunshine (Matthieu alltså) försökte vara med. Jag vet inte riktigt om han förstod vad den gick ut på för vi ville inte riktigt förklara men jag tror att han förstod till slut. Kom hem runt 2-snåret och var i säng vid strax efter 5. Tre timmars oredovisad tid där.

Imorgon kan man börja söka in till universitetet. Hösten. Efter augusti. Jag vill inte ens tänka på hur det kommer bli och nu tvingas jag göra det. Jag vill ärligt talat inte lämna Paris, seriöst talat. Det känns någonstans så sjukt att jag ens funderar och överväger att lämna en plats där jag är som lyckligast. Hade jag vetat vad jag skulle göra av mitt liv, om jag hade haft en plan, då hade det kanske varit en annan sak. Men när jag inte vet vad jag vill göra, när jag egentligen inte har en aning om vad jag vill göra i resten av mitt liv, då känns det ännu mer absurt. Jag har tre saker jag vet att jag kommer söka. I vilken ordning vet jag inte riktigt än men jag vet att dessa tre saker ska jag söka. Alla är i Stockholm, något annat känns fruktansvärt dumt och korkat, och det är bara kurser eftersom jag faktiskt inte vet. Alla människor behöver sin tid att bestämma sig på. Min kanske bara behöver vara lite längre än andras. Men jag ser egentligen inte skälet att allt ska behöva gå så fort.

Ps. Snart kommer det bilder från vår promenad inne i Paris.